Helgen började ganska bra tyckte jag, hade fixat lite gott käk åt mig själv medans karln o sonen var borta på var sitt håll.

Jag tänkte att vilken mysig helg jag ska ha tillsammans med min familj ,vädret visade sig från sin bästa sida dessutom.

Så fel man kan ha. Mannen låg o sov till elva på lördagsf.m medans sonen o jag fixade o käkade frukost, sen talade han om att han måste bort denna kväll oxå men skulle komma hem 20.00 senast...hahaha. Han kom hem kl.23 ist.

I morse vaknade jag tidigt o stack iväg o tränade en timme, när jag kom hem fanns inga förslag om vad man skulle göra resten av dagen så jag ledsnade ur totalt o tog med mig sonen på en superskön låncykeltur som avslutades med fika på konditori. Vi hade skitmysigt.

Nu har jag bestämt mig för att planera mina helger själv ihop med sonen. Det funkar inte för mig att sitta o uggla i en soffjävel hela helgen, då kommer rödvinet snart att komma fram igen.

Nu har jag lånat en stuga tills nästa helg jag är ledig, den ligger precis vid vattnet med skogen runtomkring.

Häärligt ska det bli...grilla o vara ute i skogen.

Vill ju inte ha nån skilsmässa men nu e det nog läge o satsa på detta med nykterheten o då får det bli som det blir. För jag vill förbli nykter!!

Vad bra allting känns fast det så klart surrar ordentligt i kolan hela tiden. Idag är jag ledig och ska ner och träna en stund på gymnet. Jag börjar känna att det inte funkar längre på jobbet. Jag har ju inte talat om för någon att jag slutat dricka så alla snackar på som vanligt. Det håller ju inte i längden. Vi ska ha personalfest om en månad och alla tar för givet att förfesten är hos mig så klart (vem annars?). Va fan jag kan ju inte skylla på att jag äter medicin eller ska upp tidigt jämnt...det har ju aldrig hindrat mig förut.

Fan va feg jag känner mig men det e ingen lätt match detta. Så här i början när man lagt av med spriten tar det ju ett tag (antar jag) att fatta vem man EGENTLIGEN är. Min terapeut sa att jag kunde ta antabus för säkerhets skull när den här festen kommer...men jag vet inte. Antabus,

 värsta alkispillren ju haha!!

När man dricker på det sättet jag har gjort omger man sig ju inte direkt med såna som dricker måttligt så i min omgivning finns det bara ett lass med parypinglor, jag blir lite ledsen när jag nu så smått fattar att jag kanske får skära ner på umgänget med dessa tjejer o killar som jag verkligen tycker så mycket om. Fast ska jag överleva så måste det ju bli så....tyvärr.

Nej jag måste snacka med dem....undrar hur de kommer att reagera.

Nu ska jag hoppa ner i soffan o bara softa en stund innan träning!!

=o)

Var till alkoterapeuten igår, gick bra tyckte jag. Vi snackade om detta jävla sug som finns där inne djup i hjärnan. Varje gång detta sug kommer ska jag försöka STÅ UT i 10 minuter sen är det över...lovade hon...hmmm får väll pröva det så får vi se.

Igår kväll vart det helt klart jobbigt,direkt när jag kom innanför dörren så skrek den där jäveln i huvet RÖÖÖDVIIN!! Snacka om sug..hoppade in i duschen sen satte jag mig i soffan med lite fika..och så var det över.

Något som är helt underbart är att min hjärtklappning som startade förra veckan nu verkar ha gått över ( detta var abstinens talade terapeuten om), så idag stack jag till gymnet o körde skiten ur mig bokstavligt talat. Efter passet satt jag i bastun o kände att livet var nog inte så dumt iaf.

Konstigt att man ändå känner detta lugn oxå, ett lugn i kroppen liksom. Förstår ju att jag känner så för att jag på ett sätt givit upp det där förbannade alkoholeländet, dessutom behöver jag ju inte hålla på o planera hela veckorna...när jag ska supa, vart jag ska supa, med vem jag ska supa o.s.v

Måste börja fundera på vad jag ska fylla mina kvällar o helger med istället, känns ju verkligen som en utmaning måste jag säga... men va fan jag älskar ju utmaningar!!!

Helgen har gått bra fast jag har ju jobbat mest förstås. Suget finns där hela tiden som en jävla igel på min axel, fast jag känner mig stark ändå det går bra intalar jag mig.

Inte lika mycket hjärtklappning idag o det känns ju jävligt positivt, min alkoterapeut förklarade att detta var abstinens...men hallå!! Det låter ju som jag e nån jävla alkis..hahahaha!!

Just ja det var ju så det var...hihi.

Jag e inne på vecka tre nu som helt nykter, många saker är jobbiga men många saker är roligare...dessutom känner jag mig en smula stolt över mig själv faktiskt. Tjejerna på jobbet satt o snackade i helgen om ost o vinbricka när till lördagskvällen, först blir man jävligt avundsjuk men efter ett tag känner jag mig otroligt stark...jag tänker: FAN va du e säker Lotta!!

Jo det e tufft men imorrn ska jag till terapeuten o snacka igen, hon e ett fantastiskt stöd..superkärring!! Fast hon e ingen mjukis nänä man får jobba o skriva överenskommelser etc...

Ska börja träna lite smått f.o.m onsdag man måste ändra mycket nu, det svårste e såklart polarna huu. Vet ju inte hur de kommer o reagera när jag talar om min STORA hemlighet. Nu ska jag ställa mig o laga mat för hela veckan tänkte jag...det e en bra grej håller tankarna på alko borta ett tag det e min lilla meditation =o)

Började jobba kl14.00 igår. Nu när man inte dricker själv är det otroligt vad man tycker folk snackar festa o sprit. De som skulle sluta på eftermiddagen skulle ut på kvällen,( jag har ju inte informerat jobbarkompisarna om mitt nya liv)de stoja o vråla att jag skulle komma ut jag med efter jobbet. I vanliga fall skulle jag så klart göra det men nu fick jag bara lugnt o beskedligt tacka nej.

Det känns svårt det där hur man ska framföra detta till kompisar som i alla tider sett en som kvällens höjdpunkt. När jag dricker blir jag välldigt vild o glad dessutom älskar jag alla, så det blir tufft att göra en helomvändnig.

Jag kommer naturligtvis att hålla mig borta från krogen nu ett tag framöver. Tre helger i rad har jag varit hemma, gått på bio och faktiskt haft det helt underbart måste jag säga. Men ovant är det..herregud man e inte riktigt med på banan ännu.

Nu ska jag iväg till jobbet igen hoppas polarna e riktigt bakfulla hehe.....

Jag har druckit sedan jag var 15 år,nästan utan uppehåll faktiskt. En jävla bedrift egentligen.

Nu är det emmelertid stopp. Inge mer, det e fullt..överfullt.

Fick min första egentliga varning i våras när ett förmaksflimmer fick mig att småfundera lite över mina dryckesvanor.

Jag har alltid skött mitt jobb är snyggt klädd tränar och äter förståndigt, egentligen är det helt otroligt att ingen sett eller fattat något. Men man blir skicklig på att dölja...otroligt skicklig.

På mitt arbete är jag mycket populär, en riktig partypingla som inte spottar i glaset. Jobbarkompisar dunkar en i ryggen och tröstar en med att de minsann också gjort bort sig nån gång på fester.

De borde ha förstått kan jag tycka nu..men de blundade och det gjorde jag med. Man hade ångest ett par dagar sen var det bara upp i sadeln igen.

En alkis det e ju gubbarna i parken,inte fan e det en fräsch tränad kvinna på 43 år som sköter jobb o hem utan anmärkning. Men jo här är jag..en kvinna i sina bästa år som nu fått nog av den jävla spriten.

När man är en sån som dricker för mycket så går varje dag ut på att planera sin nästa fylla. Det skulle stämma med arbetstider samt när sonen var hos sin pappa. Nästan all min tid la jag ner på att planera mitt supande. Semestrarna ska man ju inte tala om. Nu när jag inte druckit på 14 dagar så har jag känt mig så lugn ja nästan uttråkad..haha klart som fan man gör, jag slipper ju detta eviga jävla planerandet.

Idag var jag på första samtalet med en alkoholterapeut, jag talade om för henne att det viktigaste för mig nu är att inte känna nån jävla självömkan, nej nu vill jag må BRA inte gräva ner mig o tycka skitsynd om mig själv...för det är ju nu jag är SNÄLL mot mig.

Nu bär det av till jobbet snart o som min terapeut sa: 10 min i taget Lotta!